Kennel

sveaborg1.jpgÄr en liten uppfödning som drivs av Jan och Gunilla Ericsson i Visby på Gotland.
Avelsmål: 1. Mentalt starka hundar  2.Viljan att finna fågel.           3. Samarbetsvilliga och dresserbara.  4.Slitstarka. Utanpå allt detta så skall det vara utmärkt fart och stil! Varför annars en brittisk stående fågelhund?!

Visst ställer vi ut hundarna någon gång men det absolut primära är jakt och jaktprov. I vår avel så här långt, har vi mixat nordiska blodslinjer med kontinentala för att få till en maximal utavel. En följd av detta är att vi faktiskt bidrar till att bredda den svenska avelsbasen.

Kennelnamnet är taget efter den svenska fästningen i Helsingfors hamninlopp. Närde någonstans en förhoppning om att bli en “fästning” i svensk engelsk setter avel…..

Hundintresset vaknade i mitt fall mycket sent, vilket i sig är lite märkligt, då det alltid fanns hundar i huset under ungdomens år. Med tilltagande ålder och mera administrativa arbetsuppgifter, kom så hundintresset allt mer till ytan.

Så inleddes då letandet efter hund och som avslutades med en gordonsetter 1993. Efter mycket arbete, så insåg jag att det var dags för något nytt. Under ett “hundfritt” år -95/96, så ägnades mycken tid till studier av Avance för att finna en bra uppfödning av engelsk setter. Den där Kjell Gustavsson med sin kennel Hagaliden var en framgångsrik “rackare”……

Sagt och gjort, på telefonen och övertalade Kjell 1996 om att jag var mannen för en tikvalp. Hamnade sist på listan och kvar blev det en hanhund. “Tråkigt” nog var det Hagalidens Alfons som jag året där på vann svenskt derby och erövrade titeln “Årets unghund engelsk setter” med!  Den starten på tävlandet var i häftigaste laget – hur leva upp till detta fortsättningsvis?

Alfons utvecklades enligt plan och blev segrarklasshund. Inhandlade även tiken Hagalidens Olivia av Kjell Gustavsson. En otrolig bra hund, inte minst gångmässigt! Båda är i dag borta, men hur bra kunde dessa hundar inte ha blivit i händerna på en erfaren och driven dressör???

Min första kull -99 var just efter Alfons och Olivia. Jag behöll Sveaborgs Mysan för egen del och hade lyckan att Mattias Westerlund köpte Sveaborgs Mimmi. Av tre startade hundar ur den kullen, är i dag nyss nämnda tikar segrarklasshundar. Mysan vann sitt kval-parti och vi var kvar bland de fyra sista hundarna i Fjäll SM-finalen 2003. Mysan representerade Sverige i Nordisk landskamp -03.

Virisfjällets GT Tjorven blev den första stamtiken. En otroligt enkel och okomplicerad tik med mycket genuint nordnorskt jaktblod. Tjorvens samarbetsvilja är något alldeles extra och värd ett kapitel för sig. Sin “biljett” till segrarklassen erövrade hon november 2004 och 2007 blev hon SUCH. Tjorven representerade Sverige i EM 2005. Hennes dotter Sveaborgs Stina (Axel Di Valpanaro) har nu tagit över “stafettpinnen”. Stina har lyckats mycket väl på jaktprov med bl.a. 1 SKL Cert, Hp. Ur denna kull har flera redan använts i aveln.

Inledningen av “hundlivet” innehöll alldeles för mycket av jaktprov och för lite av jakt. Ett förhållande som radikalt har förbättrats med åren och fjälljakten är ett absolut måste varje år!  I dagsläget är det kanske åt andra hållet d.v.s. för lite jaktprov.

Genomgick -95 en kurs på Hundskolan i Sollefteå i Erik Wilsons regi samt en kurs i “Tidig valpträning” med Anders Landin -07. Därutöver, så är jag utbildad instruktör inom SSK. Jag har sedan 1999 årligen genomfört lokala dressyrkurser med GFK och SVKG. Jag blev färdig jaktprovsdomare på fält under oktober 2009. Har nu även kompetens för fjäll och skog. Målbilden som pensionär 2017, är att få ägna mycket tid till att dressera, jaga och döma fågelhundar.

Comments are closed.